Hur länge har du tecknat serier?
Jag började teckna serier när jag var väldigt liten, typ 6-7 år gammal. Sen har jag ritat serier lite då och då sedan dess. Jag gjorde en serie när jag var liten som hette ”Sia” och handlade om en sångerska, den ritade jag i flera år. Sen när jag var tonåring gjorde jag en serie om en nazist som hette Pugh, vars föräldrar var proggare. Han hade ett marsvin som hette Hitler. Senare gjorde jag en självbiografisk serie som hette ”Livs liv”. När jag var 23 -24 började jag göra ett eget fanzine, Rikedomen, som är dom serierna som senare samlades i mitt debutalbum ”Hundra procent fett”.
Vad har du för syfte med dina serier?
Jag tänker inte medvetet på att ha ett syfte, jag drivs bara av lust att uttrycka mig konstnärligt. Sen kan jag ju se att det är ett tydligt budskap efteråt, men det är faktiskt inte direkt nåt jag tänker på när jag håller på.
Var hämtar du inspiration från?
TV, tidningar, historien, debattböcker, kompisar.
Hur kom du in i branschen?
Jag började göra ett fanzine, som hette ”Rikedomen”. Jag kopierade upp det själv och sålde för 10 spänn i lite olika sammanhang. En kompis gav ett av mina fanzine till en ex-pojkvän som bodde i Stockholm. Han kände ån som jobbade på DN på stan, och de fick se fanzinet. Då ringde de mig och ville köpa tio bilder. Det var väldigt chockerande, att gå från att vara helt underground till att bli publicerad i Sveriges största dagstidning. Jag tyckte det var aspinsamt och hemskt att se mina serier i tryck, och undvek att gå in i affärer som sålde DN de dagarna jag visste att in serie skulle vara med. Jag vet inte varför, men jag skämdes asmycket, för att folk skulle tycka de var dåliga, eller tänka ”Varför får hon vara med där?”. Men allt gick bra och sen rullade det på efter det. Men jag skulle aldrig ha vågat skicka in nåt själv.
Vad tycker du är viktigast när man gör serier?
Att man är sig själv. Att man skapar nåt äkta, ärligt, som verkligen kommer inifrån. Man måste vara modig och inte censurera sig själv för att passa in.
Om du skulle ge en frukt till någon, vem skulle du ge den till och varför?
Jag skulle ge en passionsfrukt till Nour El-Refai. Hon är så duktig och rolig och smart, och passionsfrukt är den godaste frukten. Därför skulle hon få den!
Hur tycker du kampen för jämställdhet ska se ut?
Det är viktigt att kombinera kampen för jämställdhet mellan könen med kamp för allmän rättvisa, t ex ekonomisk rättvisa mellan samhällsklasser. Nu äger de 3 rikaste personerna i världen lika mycket som de 49 fattigaste ländernas BNP tillsammans. Det är vidrigt och helt sinnessjukt, man borde vara ute på gatan varje dag och demonstrera mot det. Men alla skiter i ekonomiska orättvisor, speciellt högern, som istället hela tiden försöker legitimisera ekonomisk orättvisa. Det är motbjudande tycker jag.
Jag tycker det är viktigt att utgår från ganska basic krav: ekonomisk rättvisa, 6 timmars arbetsdag, daghem åt alla, t ex. Efter det kan man får göra eller säga eller se ut hur som helst. Det är viktigt att skapa ekonomiska förutsättningar för alla att kunna leva fritt och skapa, tänka, utvecklas, för alla människor. Rättvisa är en förutsättning för frihet, tror jag.
Hur viktigt tycker du det är med feminism?
Jätteviktigt. Det har förändrat mycket i samhället. Det kan man se bara genom att jämföra med länder där feminismen inte varit lika framgångsrik. I Danmark t ex är ”feminist” fortfarande ett skällsord. Men där kan man också se, att de har nästan inga kvinnliga serietecknare, inga kvinnliga musiker, inga kvinnliga komiker osv. I Sverige har feminismen peppat fram sjukt många tecknare, musiker, politiker, författare, konstnärer, komiker, programledare, som fått kraft och inspiration av feminism. Det behövs fortfarande mycket mer. Men den feminism som funnits har gjort samhället hundra gånger bättre på alla sätt. Kvinnoförtryck är astråkigt och vidrigt. Samhällen som helt domineras av män är så jävla tråkiga, obehagliga och oinspirerande, tyvärr.
Är det samma villkor för manliga och kvinnliga serietecknare? Tycker du att kvinnor blir behandlade på samma sätt?
Nej. Ofta när man intervjuas som kvinnlig serietecknare så poängteras det att man är just kvinnlig serietecknare. Man tillhör undantaget och inte normen. Sen kan man få viss extra uppmärksamhet på grund av det också, så det är ju lite dubbelt. Jag kan känna att jag ofta får vara med ”bara” för att jag är tjej. T ex ringde en journalist och sa ”Min chef har sagt att jag måste ha med en tjej i artikeln” . Den personen hade aldrig läst nåt jag gjort, utan hade bara med mig p.g.a. mitt kön. Jag har varit ensam tjej på seriefestivaler osv., med typ 15 män. Alla serieförlag i Sverige styrs av män. Så det är stor mansdominans i seriebranschen även om det kommit fram många kvinnliga tecknare dom senaste åren.
Vad är du trött på och varför?
Kapitalism, det förstör planeten.
Vilken är den bästa filmen just nu?
Det finns många bra filmer, ett exempel är ”Dom feta åren är förbi”.
Vilken serietecknare tycker du är bäst? Man får svara sig själv
Jag gillar t ex Sara Granér väldigt mycket. Alison Bechdel är en annan väldigt bra tecknare. Och Kollbein Karlsson gillar jag mycket.
Serien här under är med i ditt seriealbum ”Hundra procent fett”. Berätta lite om det!
Det är en samling av alla mina fanzines. Det är typ 5 nummer av ”Rikedomen”. Jag ritade alla serierna på mitt golv, för jag hade inget bord. Jag umgicks sjukt mycket med mina två bästisar Ingrid och Amanda under den tiden, så många serier är våra gemensamma skämt. Därför är albumet tillägnat dom, det står på första sidan.
Klicka för större format! (NU!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar