SKITSNACK

klicka för större format!

INTERVJU MED LIV STRÖMQUIST

Liv Strömquist är bosatt i Malmö och har tidigare hörts i P3:s "Hej Domstol" och "Pang Prego". Hon har gett ut två seriealbum men har även ägnat tid åt att göra tantsnusk i serieformat.

Hur länge har du tecknat serier?

Jag började teckna serier när jag var väldigt liten, typ 6-7 år gammal. Sen har jag ritat serier lite då och då sedan dess. Jag gjorde en serie när jag var liten som hette ”Sia” och handlade om en sångerska, den ritade jag i flera år. Sen när jag var tonåring gjorde jag en serie om en nazist som hette Pugh, vars föräldrar var proggare. Han hade ett marsvin som hette Hitler. Senare gjorde jag en självbiografisk serie som hette ”Livs liv”. När jag var 23 -24 började jag göra ett eget fanzine, Rikedomen, som är dom serierna som senare samlades i mitt debutalbum ”Hundra procent fett”.

Vad har du för syfte med dina serier?

Jag tänker inte medvetet på att ha ett syfte, jag drivs bara av lust att uttrycka mig konstnärligt. Sen kan jag ju se att det är ett tydligt budskap efteråt, men det är faktiskt inte direkt nåt jag tänker på när jag håller på.

Var hämtar du inspiration från?

TV, tidningar, historien, debattböcker, kompisar.

Hur kom du in i branschen?

Jag började göra ett fanzine, som hette ”Rikedomen”. Jag kopierade upp det själv och sålde för 10 spänn i lite olika sammanhang. En kompis gav ett av mina fanzine till en ex-pojkvän som bodde i Stockholm. Han kände ån som jobbade på DN på stan, och de fick se fanzinet. Då ringde de mig och ville köpa tio bilder. Det var väldigt chockerande, att gå från att vara helt underground till att bli publicerad i Sveriges största dagstidning. Jag tyckte det var aspinsamt och hemskt att se mina serier i tryck, och undvek att gå in i affärer som sålde DN de dagarna jag visste att in serie skulle vara med. Jag vet inte varför, men jag skämdes asmycket, för att folk skulle tycka de var dåliga, eller tänka ”Varför får hon vara med där?”. Men allt gick bra och sen rullade det på efter det. Men jag skulle aldrig ha vågat skicka in nåt själv.

Vad tycker du är viktigast när man gör serier?

Att man är sig själv. Att man skapar nåt äkta, ärligt, som verkligen kommer inifrån. Man måste vara modig och inte censurera sig själv för att passa in.

Om du skulle ge en frukt till någon, vem skulle du ge den till och varför?

Jag skulle ge en passionsfrukt till Nour El-Refai. Hon är så duktig och rolig och smart, och passionsfrukt är den godaste frukten. Därför skulle hon få den!

Hur tycker du kampen för jämställdhet ska se ut?

Det är viktigt att kombinera kampen för jämställdhet mellan könen med kamp för allmän rättvisa, t ex ekonomisk rättvisa mellan samhällsklasser. Nu äger de 3 rikaste personerna i världen lika mycket som de 49 fattigaste ländernas BNP tillsammans. Det är vidrigt och helt sinnessjukt, man borde vara ute på gatan varje dag och demonstrera mot det. Men alla skiter i ekonomiska orättvisor, speciellt högern, som istället hela tiden försöker legitimisera ekonomisk orättvisa. Det är motbjudande tycker jag.

Jag tycker det är viktigt att utgår från ganska basic krav: ekonomisk rättvisa, 6 timmars arbetsdag, daghem åt alla, t ex. Efter det kan man får göra eller säga eller se ut hur som helst. Det är viktigt att skapa ekonomiska förutsättningar för alla att kunna leva fritt och skapa, tänka, utvecklas, för alla människor. Rättvisa är en förutsättning för frihet, tror jag.

Hur viktigt tycker du det är med feminism?

Jätteviktigt. Det har förändrat mycket i samhället. Det kan man se bara genom att jämföra med länder där feminismen inte varit lika framgångsrik. I Danmark t ex är ”feminist” fortfarande ett skällsord. Men där kan man också se, att de har nästan inga kvinnliga serietecknare, inga kvinnliga musiker, inga kvinnliga komiker osv. I Sverige har feminismen peppat fram sjukt många tecknare, musiker, politiker, författare, konstnärer, komiker, programledare, som fått kraft och inspiration av feminism. Det behövs fortfarande mycket mer. Men den feminism som funnits har gjort samhället hundra gånger bättre på alla sätt. Kvinnoförtryck är astråkigt och vidrigt. Samhällen som helt domineras av män är så jävla tråkiga, obehagliga och oinspirerande, tyvärr.

Är det samma villkor för manliga och kvinnliga serietecknare? Tycker du att kvinnor blir behandlade på samma sätt?

Nej. Ofta när man intervjuas som kvinnlig serietecknare så poängteras det att man är just kvinnlig serietecknare. Man tillhör undantaget och inte normen. Sen kan man få viss extra uppmärksamhet på grund av det också, så det är ju lite dubbelt. Jag kan känna att jag ofta får vara med ”bara” för att jag är tjej. T ex ringde en journalist och sa ”Min chef har sagt att jag måste ha med en tjej i artikeln” . Den personen hade aldrig läst nåt jag gjort, utan hade bara med mig p.g.a. mitt kön. Jag har varit ensam tjej på seriefestivaler osv., med typ 15 män. Alla serieförlag i Sverige styrs av män. Så det är stor mansdominans i seriebranschen även om det kommit fram många kvinnliga tecknare dom senaste åren.

Vad är du trött på och varför?

Kapitalism, det förstör planeten.

Vilken är den bästa filmen just nu?

Det finns många bra filmer, ett exempel är ”Dom feta åren är förbi”.

Vilken serietecknare tycker du är bäst? Man får svara sig själv

Jag gillar t ex Sara Granér väldigt mycket. Alison Bechdel är en annan väldigt bra tecknare. Och Kollbein Karlsson gillar jag mycket.

Serien här under är med i ditt seriealbum ”Hundra procent fett”. Berätta lite om det!

Det är en samling av alla mina fanzines. Det är typ 5 nummer av ”Rikedomen”. Jag ritade alla serierna på mitt golv, för jag hade inget bord. Jag umgicks sjukt mycket med mina två bästisar Ingrid och Amanda under den tiden, så många serier är våra gemensamma skämt. Därför är albumet tillägnat dom, det står på första sidan.

Klicka för större format! (NU!)

MANIC PIXIE DREAM GIRL

Klicka på bilden nu!

NÖRDAR

Klicka på bilderna för större format! NU!

INTERVJU MED SARA HANSSON

Sara Hansson har gjort fanzines med vännen Nanna Johansson och nyligen gett ut serieboken "Den hemliga kroppen". Hon är dessutom jävligt besviken på Beyoncé.

Hur länge har du tecknat serier?

Mina allra första serier ritade jag när jag var liten. Men jag höll inte på med det alls under tonåren. Att teckna såhär mycket serier som jag gör nu, det har jag hållit på med i kanske tre år.

Vad har du för syfte med dina serier?

Det kan vara olika. Mitt huvudsyfte är väl egentligen att jag vill berätta om någonting, kommentera något som hänt, antingen en stor nyhet eller något som hänt i mitt liv. Sen kan ju varje serie ha sitt eget syfte, en serie som handlar om dansk migrationspolitik har ju syftet att ifrågasätta och sätta fokus på just den frågan. Serien har oftast flera syften, om jag använder humor i serien är ju syftet, förutom att sätta fokus på det serien handlar om, att underhålla. Syftet med en sorglig serie kan ju vara att beröra, och syftet med en serie jag gör på uppdrag kan ju vara att betala hyran.

Var hämtar du inspiration från?

Allt jag ser, allt från barndomsminnen till vad som sägs på nyheterna.

Hur kom du in i branschen?

Jag började på Serieskolan i Malmö, där träffade jag massa redaktörer och sådana som ger en jobb.

Vad tycker du är viktigast när man gör serier?

- Att man har någonting man vill berätta. Och att man inte tänker för mycket att man vill göra precis som någon annan, utan att istället tänka efter vad man själv har lust att berätta om.

Om du skulle ge en frukt till någon, vem skulle du ge den till och varför?

Hehe. Jag skulle vilja ge en avokado till Carin Holmberg. Avokado för att det är min bästa frukt och Carin för att hon skriver så bra böcker.

Hur tycker du kampen för jämställdhet ska se ut?

Jag vill att kampen för jämställdhet, eller kampen mot patriarkatet och för kvinnlig frigörelse, ska vara radikal och kritisera båda patriarkatet och kapitalismen (jag tror att dom är ganska tighta vänner). Jag vill också att den ska vara queer och störta sociala kön, heteronormen och tvåsamhetsnormen.

Hur viktigt tycker du det är med feminism?

Väldigt.

Är det samma villkor för manliga och kvinnliga serietecknare? Tycker du att kvinnor blir

behandlade på samma sätt?

Jag tycker inte det är riktigt samma. Manliga serietecknares serier kallas till exempel för serier, medans kvinnliga serietecknares serier ibland kallas för kvinnliga serier eller tjejserier. Det är också nästan bara män som är redaktörer och bestämmer vilka serietecknare som ska få göra böcker och publiceras i tidningar. Historiskt sätt har ju män med makt en tendens att främja andra män. Jag säger inte att alla manliga redaktörer väljer manliga serietecknare framför kvinnliga, men det finns en risk, och det är synd att det inte finns fler kvinnliga redaktörer. Men tills serievärlden blir jämställd finns ju det feministiska serietecknarkollektivet Dotterbolaget. Det är kvinnoseparatistiskt och där stöttar folk varand

ra och gör utställningar och böcker ihop istället för att konkurrera. Det är bra.

Vad är du trött på och varför?

Just nu är jag trött på Danmarks förslag om att ändra lagen så att dom ska kunna sätta fredliga demonstranter i fängelse 40 dagar under COP15. Trött och arg är jag på det idiotiska, odemokratiska förslaget.

Vilken är den bästa boken just nu?

Hmm... Frances, av Joanna Hellgren.

Vilken serietecknare tycker du är bäst? Man får svara sig själv!

Haha! Man får svara sig själv! Jag tycker det är svårt att säga vem som är bäst. Men jag gillar mina kollegor Nanna Johansson, Liv Strömquist och Sara Granér vädigt mycket. Och Coco Moodysson.

Vi gillar serien ”Objekt kan du vara själv”. Berätta lite om den! Hur kom du på idén?

Vad kul att ni gillar den! Jag kom på idén när jag ganska många gånger hade diskuterat varför det är OK för män att visa brösten, men inte för kvinnor. Ganska ofta var det nån heterokille som sa att kvinnobröstet var det mest sensuella han visste, och därför skulle kvinnor inte visa brösten offentligt. Jag tycker det argumentet är helt puckat! Man kan ju inte tvinga andra att dölja vissa kroppsdelar för att man själv tycker dom är sensuella. Det finns ju massa kroppsdelar som kan vara sensuella i sovrummet t ex men inte på stan eller på stranden. Dessutom är det upp till personen som brösten sitter på om hen vill bli objektifierad eller inte, inte upp till betraktaren. Så jag gjorde en serie om det!

Klicka på bilden för större format!

ANNONSER

Den här lilla spexiga sidan passade egentligen bättre till det format som vi till en början hade tänkt att visa upp serierna i - en tidning. Men den är lite smålustig, så ni får se den ändå!

INTERVJU MED SOFIA OLSSON

Sofia Olsson har bl.a. gjort serieföljetongen Hetero i Bandhagen, och gör på sin hemsida komik av kött.

Hur länge har du tecknat serier?

I sju år ungefär.

Vad har du för syfte med dina serier?

Att roa, väcka tankar. Mina serier har nästan alltid ett feministiskt budskap, så då antar jag att syftet blir att uppnå jämställdhet.

Var hämtar du inspiration från?

Folk som pratar om knäppa saker på bussen, dåliga tv-program, mitt eget liv, andras serier, litteratur.

Hur kom du in i branschen?

Jag publicerade mina första serier i en tidning jag sålde annonser för. Sen började jag på serieskolan i Malmö, och efter det så kom jag igång på riktigt, gjorde en egen bok och fick fler och fler uppdrag för olika tidningar.

Vad tycker du är viktigast när man gör serier?

Att jobba mycket med antingen texten eller med kropps- och ansiktsuttryck på figurerna. Något av text och bild måste vara riktigt bra för att det ska bli kul att läsa. Sen är det viktigt att acceptera hur man ritar och att göra klart, så man inte sitter med hundra sidor skisser som aldrig blir något. Sen tycker jag personligen att det är fint med ordentliga pratbubblor och rutor som gör berättandet tydligt.

Om du skulle ge en frukt till någon, vem skulle du ge den till och varför?

En mango till Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Då kanske han skärper sig och blir snäll.

Hur tycker du kampen för jämställdhet ska se ut?

Både med en stark gräsrotsrörelse och med politiska initiativ. Att dela upp föräldraförsäkringen till exempel, skulle innebära att arbetsgivare inte tog för givet att det är kvinnorna som kommer att vara borta från jobbet när de får barn. Det är också viktigt att kämpa för att män och kvinnor delar lika på obetalt arbete, så som att diska, tvätta och städa. Att kämpa för fred är också bra. Krig är dåligt på alla sätt, dyrt, hemskt och dessutom flyttas alltid kvinnors position tillbaka i krigstider.

Hur viktigt tycker du det är med feminism?

Jätteviktigt. Feminism handlar om att man vill att världen ska bli rättvis, och att alla ska vara lika mycket värda.

Är det samma villkor för manliga och kvinnliga serietecknare? Tycker du att kvinnor blir behandlade på samma sätt?

Svår fråga. Det finns ju jättemånga kvinnliga serietecknare i Sverige i dag som är jättebra och framgångsrika. Men de som ger ut serier, förlag och tidningsredaktörer, de är ofta män. Men i stort tycker jag att seriebranschen kommit en bra bit på vägen vad gäller jämställdhet.

Vad är du trött på och varför?

Rasism och sexism. För att det är dumt. Jag är också trött på att det är så dyrt att åka tåg. Det borde vara jättebilligt, för miljöns skull.

Vilken är den bästa låten just nu?

Vet inte riktigt. Jag har lyssnat lite på Hajen. Det är bra.

Vilken serietecknare tycker du är bäst? Man får svara sig själv!

Om jag måste välja en säger jag Cecilia Torudd. Hon är helt fenomenal på att rita roliga uttryck. Om jag får välja en till säger jag amerikanen Jeffrey Brown. Får jag välja ännu en säger jag Anneli Furmark.

Du har gjort en serieföljetong som heter ”Hetero i Bandhagen”. Berätta lite om den! Hur kom du på idén?

Jag började rita den samtidigt som jag och min kille flyttade ihop i en Stockholmsförort. Vi var båda väldigt nojiga över hur det skulle gå, tänkte att vi skulle trilla ner i typiska könsroller. Så jag började teckna ner våra diskussioner om hur vi skulle klara av det vardagliga. Jag tyckte också att det fanns en poäng att döpa serien till "Hetero" för att lyfta fram normen, och inte bara ta den för given. Med åren har serien kommit att handla om mycket mer, både högt och lågt. Om våndan av att flytta, hur man handlar rättvisemärkt och miljövänligt, om att vara hård i magen osv. I april kommer serien i en bok, då heter den "Hetero i Hägersten", för det är i Stockholmsförorten Hägersten jag bor nu.
Eftersom bloggen inte vill så får ni helt enkelt gå in på Sofia Olssons hemsida och läsa den (och hennes andra roliga serier!)

ALLA BARNEN...

Klicka på bilden!

TJEJER SOM BRÅKAR

Klicka på bilderna! Nu!

INTERVJU MED KAROLINA BÅNG

Nästa intervju i ordningen är med Karolina Bång. Hon är aktuell med sin seriesamling "Handboken" och har på sin blogg bl.a. publicerat en guide till hur man gör sin egen strap-on.

Hur länge har du tecknat serier?
I ca 7 år.

Vad har du för syfte med dina serier?
Att underhålla och folkbilda

Vad hämtar du inspiration från?
Från min omgivning, från aktivister, vänner, folk som gör inspirerande saker, historiska företeelser, normbrytande idéer, personer, grupper och aktiviteter.

Hur kom du in i branschen?
Jag skrev mitt projektarbete i gymnasiet om serier, sökte serieskolan i Malmö, kom in, blev klar, blev proffs

Vad tycker du är viktigast när man gör serier?
Att göra det som engagerar en, att uttrycka det på ett bra sätt så folk får nån slags känsla eller övertygelse och att utnyttja detta medel genom att påverka världen på det sätt man vill.

Om du skulle ge en frukt till någon, vem skulle du ge den till och varför?
En clementin för att jag hade den i väskan och nån var hungrig.

Hur tycker du kampen för jämställdhet ska se ut?
Engagerad, brinnande och kreativ med massa olika medel och taktiker mot samma mål.

Hur viktigt tycker du det är med feminism?
Bland det viktigaste som finns. Min favvo-kamp tillsammans med queer-kampen.

Är det samma villkor för manliga och kvinnliga serietecknare? Tycker du att kvinnor blir behandlade på samma sätt?
Nä, jag tror att manliga serietecknare exempelvis aldrig skulle få den här frågan. Jag tror att de blir mer ”bondnings-hypade” och att kvinnliga tecknare blir mer hypade för att det är ”inne” med kvinnliga tecknare. Överlag i de flesta branscher är män prioriterade och så även i seriebranschen fortfarande.

Vad är du trött på och varför?
Att alltid få frågor om hur spexigt och roligt det är med feministiska och kvinnliga tecknare (inget ont mot er, mer i allmänhet) och att serie-snubbar aldrig får frågan om varför de tecknar sexistiska serier eller varför de tror att det finns så många snubbar i branschen just nu.

Vilken är den bästa filmen just nu?
DET och Xxy

Vilken serietecknare tycker du är bäst? Man får svara sig själv!
Alla som är med i Dotterbolaget.

Den serie som vi har med här heter ”Kärnfamiljens undergång”. Berätta lite om den! Hur kom du på idén?
Jag fick ett uppdrag att göra en serie till ett queert magasin i Slovenien som heter Narobe. De skulle ha tema familj eller familjenorm i tidningen så jag gjorde en serie utifrån det. Den handlar om hur det borde vara, att kärnfamiljen är nåt bortglömt och exotiskt till skillnad mot alla alternativa familjer som världen bygger på idag.

Vi verkar ha lite problem med att få bilderna att visas i större format, om ni inte har supersyn och därför inte kan läsa så gå in på Karolina Bångs blogg istället.

EN KÄRLEKSFÖRKLARING TLL TYRA BANKS

Dagens serie handlar om vår stora förebild: Tyra Banks.

Klicka på bilden för större format!

INTERVJU MED LOKA KANARP

Vår första intervju här på bloggen är med Loka Kanarp, som tidigare gett ut seriesamlingen "Till mina vänner och ovänner". Just nu hyllas hon för sitt senaste album "Pärlor och Patroner" och av hennes blogg att döma hyser hon en lite för stor kärlek till katter (rekommenderad youtubesökning: cat + chopsticks).

Hur länge har du tecknat serier?
Jag har tecknat serier i ca 6 år. 2003 började jag på Serieskolan i Malmö. Det är en folkhögskolekurs där man lär sig teckna och berätta. Man får utveckla sin egen stil. Jag gick först grundkursen i ett år som är inriktad på undervisning i ett klassrum. Sen sökte jag till andra året där man är färre elever och sitter i ateljéer på skolan och håller på med egna projekt. Där började jag med min första bok som heter Till mina vänner och ovänner och kom ut på Kartago Förlag 2006. Boken består av korta och långa novellserier om relationer och sådant. Jag tog mycket från mitt eget liv och gjorde om det till fiktiva berättelser. Efter det pluggade jag och jobbade i några år med andra saker. De senaste åren har jag arbetat med serier på heltid. Bland annat med hjälp av stipendium. För ca två år sen började jag med serien Historiska Porträtt som handlar om kvinnor i historien. Den serien har gått i många olika dagstidningar och tidskrifter. I år gav Kolik Förlag ut Historiska Porträtt i en bok med namnet Pärlor och Patroner.

Vad har du för syfte med dina serier?
När det gäller mina lite längre, realistiska serier så vill jag att läsaren ska kunna känna igen sig i historierna. Det är fascinerande att tänka att något som hände mig som tonåring skulle bli en serie som blir läst och uppskattad av en massa människor som känner igen sig i hur jag var då. Det kunde jag förstås inte veta när händelsen utspelade sig.
När det gäller de kvinnohistoriska serierna handlar det ofta om att jag läst något som jag tyckt var spännande eller intressant och som jag vill dela med mig av till läsarna.

Var hämtar du inspiration från?
Från mitt eget liv, böcker jag läser, saker jag hör. När det gäller teckningarna så är jag just nu inspirerad av barnböcker från typ 50-talet.

Hur kom du in i branschen?
Jag började med att göra fanzines med mina serier och skicka dem till tidningar. Nuförtiden skickar jag lågupplösta serier per mail till tidningar som jag tror kan vara intresserade. Under åren har jag lärt känna många andra som håller på med serier eller jobbar på tidningar. Det är ett bra sätt att få tips om jobb om man är frilansare, att ha ett stort kontaktnät. Man behöver inte bo i en storstad för att få kontakter, man kan lika gärna kommentera på bloggar eller hitta folk på Facebook.

Vad tycker du är viktigast när man gör serier?
Att man gör serier om något som man är riktigt intresserad av, annars tappar man intresset för fort. Att teckna längre serier kräver mycket tålamod och koncentration så det gäller att man är riktigt intresserad. Om det är något som man ständigt går och tänker på eller älskar att prata om så ska man göra serier om det. Ibland kan det förstås bli väldigt personligt.

Om du skulle ge en frukt till någon, vem skulle du ge den till och varför?
Jag skulle ge frukt till de jag delar ateljé med. Vi brukar ha matlag och fika tillsammans.

Hur tycker du kampen för jämställdhet ska se ut?
Jag tycker att kampen för jämställdhet ska föras på många olika plan. Jag tror inte på några individuella lösningar. Kampen kan föras av t.ex. fackföreningar som ser till att kvinnor och män får lika lön för lika arbete eller att traditionella kvinnoarbeten inte får sämre lön än motsvarande mansarbeten. Den kan föras av politiska partier som t.ex. diskuterar hur man ska fördela föräldrapenningen så att föräldrarna tar ut lika mycket, eller hur den som tar ut mer inte ska bli diskriminerad på arbetsmarknaden. Även inom rättsväsendet ska man diskutera jämställdhet. Eller i kultursektorn. Eller i skolan och förskolan. Kort sagt, på alla plan i samhället.

Hur viktigt tycker du det är med feminism?
Mycket viktigt.

Är det samma villkor för manliga och kvinnliga serietecknare? Tycker du att kvinnor blir behandlade på samma sätt?
För det mesta är det samma villkor. Det som kan skilja är att manliga serietecknare har lättare att använda sig av manliga nätverk som redan finns i branschen. De flesta redaktörer och förläggare är män.

Vad är du trött på och varför?
Just nu: Polisvåld, klimatförändringar och teknik (tex. Datorer, trådlöst nätverk, skrivare) som inte funkar.

Vilken är den bästa låten just nu?
Beyoncés ”Halo”.

Vilken serietecknare tycker du är bäst? Man får svara sig själv! Den bästa boken som har kommit ut i år tycker jag är Frances av Joanna Hellgren. Det är en lågmäld och vacker berättelse om en liten flicka som förlorat sin pappa och får bo hos släktingar.

Serien ”Drottning Kristina” som syns här nedanför kommer från din bok ”Pärlor och Patroner”. Berätta lite om den! Hur kom du på idén?
Jag är väldigt fascinerad av drottning Kristina överhuvudtaget. Hon har ett sånt livsöde där verkligheten överträffar dikten. Min serie om henne handlar om att det även i modern tid kan vara svårt att förstå att det funnits kvinnor som trotsat sin könsroll så pass mycket som hon gjorde.

Serie av Loka Kanarp, som finns med i hennes bok "Pärlor och Patroner". Gå in på hennes blogg för att läsa mer!

INTERNETFENOMEN

Klicka på bilderna för större format

SAMMELSURIUM

Serierna på den här bloggen är vårt gemensamma projektarbete för årskurs 3 i gymnasiet. Vi tänkte först ge ut våra serier i pappersformat som ett fanzine (old school) men det fungerade inte med skolans resurser vilket tvingade oss att tänka om och detta blev slutresultatet, tada.
Temat för vårt arbete är genus. Vi valde det eftersom vi båda är intresserade av ämnet och tänkte att det skulle fungera att göra någonting roligt av.
Könsrollerna i dagens samhälle är så pass cementerade att man ofta inte ens märker av dem. Med det här virtuella fanzinet vill vi visa några av dem inom diverse sociala företeelser. Tillsammans har vi försökt att göra detta i serieform. Vi har även intervjuat diverse personer som tecknar serier.

Hoppas du gillar det!

// Julia och Shirley