lördag 1 maj 2010
tack och ajdö
Julia och Shirley
söndag 28 mars 2010
INTERVJU MED LIV STRÖMQUIST
Hur länge har du tecknat serier?
Jag började teckna serier när jag var väldigt liten, typ 6-7 år gammal. Sen har jag ritat serier lite då och då sedan dess. Jag gjorde en serie när jag var liten som hette ”Sia” och handlade om en sångerska, den ritade jag i flera år. Sen när jag var tonåring gjorde jag en serie om en nazist som hette Pugh, vars föräldrar var proggare. Han hade ett marsvin som hette Hitler. Senare gjorde jag en självbiografisk serie som hette ”Livs liv”. När jag var 23 -24 började jag göra ett eget fanzine, Rikedomen, som är dom serierna som senare samlades i mitt debutalbum ”Hundra procent fett”.
Vad har du för syfte med dina serier?
Jag tänker inte medvetet på att ha ett syfte, jag drivs bara av lust att uttrycka mig konstnärligt. Sen kan jag ju se att det är ett tydligt budskap efteråt, men det är faktiskt inte direkt nåt jag tänker på när jag håller på.
Var hämtar du inspiration från?
TV, tidningar, historien, debattböcker, kompisar.
Hur kom du in i branschen?
Jag började göra ett fanzine, som hette ”Rikedomen”. Jag kopierade upp det själv och sålde för 10 spänn i lite olika sammanhang. En kompis gav ett av mina fanzine till en ex-pojkvän som bodde i Stockholm. Han kände ån som jobbade på DN på stan, och de fick se fanzinet. Då ringde de mig och ville köpa tio bilder. Det var väldigt chockerande, att gå från att vara helt underground till att bli publicerad i Sveriges största dagstidning. Jag tyckte det var aspinsamt och hemskt att se mina serier i tryck, och undvek att gå in i affärer som sålde DN de dagarna jag visste att in serie skulle vara med. Jag vet inte varför, men jag skämdes asmycket, för att folk skulle tycka de var dåliga, eller tänka ”Varför får hon vara med där?”. Men allt gick bra och sen rullade det på efter det. Men jag skulle aldrig ha vågat skicka in nåt själv.
Vad tycker du är viktigast när man gör serier?
Att man är sig själv. Att man skapar nåt äkta, ärligt, som verkligen kommer inifrån. Man måste vara modig och inte censurera sig själv för att passa in.
Om du skulle ge en frukt till någon, vem skulle du ge den till och varför?
Jag skulle ge en passionsfrukt till Nour El-Refai. Hon är så duktig och rolig och smart, och passionsfrukt är den godaste frukten. Därför skulle hon få den!
Hur tycker du kampen för jämställdhet ska se ut?
Det är viktigt att kombinera kampen för jämställdhet mellan könen med kamp för allmän rättvisa, t ex ekonomisk rättvisa mellan samhällsklasser. Nu äger de 3 rikaste personerna i världen lika mycket som de 49 fattigaste ländernas BNP tillsammans. Det är vidrigt och helt sinnessjukt, man borde vara ute på gatan varje dag och demonstrera mot det. Men alla skiter i ekonomiska orättvisor, speciellt högern, som istället hela tiden försöker legitimisera ekonomisk orättvisa. Det är motbjudande tycker jag.
Jag tycker det är viktigt att utgår från ganska basic krav: ekonomisk rättvisa, 6 timmars arbetsdag, daghem åt alla, t ex. Efter det kan man får göra eller säga eller se ut hur som helst. Det är viktigt att skapa ekonomiska förutsättningar för alla att kunna leva fritt och skapa, tänka, utvecklas, för alla människor. Rättvisa är en förutsättning för frihet, tror jag.
Hur viktigt tycker du det är med feminism?
Jätteviktigt. Det har förändrat mycket i samhället. Det kan man se bara genom att jämföra med länder där feminismen inte varit lika framgångsrik. I Danmark t ex är ”feminist” fortfarande ett skällsord. Men där kan man också se, att de har nästan inga kvinnliga serietecknare, inga kvinnliga musiker, inga kvinnliga komiker osv. I Sverige har feminismen peppat fram sjukt många tecknare, musiker, politiker, författare, konstnärer, komiker, programledare, som fått kraft och inspiration av feminism. Det behövs fortfarande mycket mer. Men den feminism som funnits har gjort samhället hundra gånger bättre på alla sätt. Kvinnoförtryck är astråkigt och vidrigt. Samhällen som helt domineras av män är så jävla tråkiga, obehagliga och oinspirerande, tyvärr.
Är det samma villkor för manliga och kvinnliga serietecknare? Tycker du att kvinnor blir behandlade på samma sätt?
Nej. Ofta när man intervjuas som kvinnlig serietecknare så poängteras det att man är just kvinnlig serietecknare. Man tillhör undantaget och inte normen. Sen kan man få viss extra uppmärksamhet på grund av det också, så det är ju lite dubbelt. Jag kan känna att jag ofta får vara med ”bara” för att jag är tjej. T ex ringde en journalist och sa ”Min chef har sagt att jag måste ha med en tjej i artikeln” . Den personen hade aldrig läst nåt jag gjort, utan hade bara med mig p.g.a. mitt kön. Jag har varit ensam tjej på seriefestivaler osv., med typ 15 män. Alla serieförlag i Sverige styrs av män. Så det är stor mansdominans i seriebranschen även om det kommit fram många kvinnliga tecknare dom senaste åren.
Vad är du trött på och varför?
Kapitalism, det förstör planeten.
Vilken är den bästa filmen just nu?
Det finns många bra filmer, ett exempel är ”Dom feta åren är förbi”.
Vilken serietecknare tycker du är bäst? Man får svara sig själv
Jag gillar t ex Sara Granér väldigt mycket. Alison Bechdel är en annan väldigt bra tecknare. Och Kollbein Karlsson gillar jag mycket.
Serien här under är med i ditt seriealbum ”Hundra procent fett”. Berätta lite om det!
Det är en samling av alla mina fanzines. Det är typ 5 nummer av ”Rikedomen”. Jag ritade alla serierna på mitt golv, för jag hade inget bord. Jag umgicks sjukt mycket med mina två bästisar Ingrid och Amanda under den tiden, så många serier är våra gemensamma skämt. Därför är albumet tillägnat dom, det står på första sidan.
Klicka för större format! (NU!)
fredag 19 mars 2010
onsdag 17 mars 2010
INTERVJU MED SARA HANSSON
Sara Hansson har gjort fanzines med vännen Nanna Johansson och nyligen gett ut serieboken "Den hemliga kroppen". Hon är dessutom jävligt besviken på Beyoncé.
Hur länge har du tecknat serier?
Mina allra första serier ritade jag när jag var liten. Men jag höll inte på med det alls under tonåren. Att teckna såhär mycket serier som jag gör nu, det har jag hållit på med i kanske tre år.
Vad har du för syfte med dina serier?
Det kan vara olika. Mitt huvudsyfte är väl egentligen att jag vill berätta om någonting, kommentera något som hänt, antingen en stor nyhet eller något som hänt i mitt liv. Sen kan ju varje serie ha sitt eget syfte, en serie som handlar om dansk migrationspolitik har ju syftet att ifrågasätta och sätta fokus på just den frågan. Serien har oftast flera syften, om jag använder humor i serien är ju syftet, förutom att sätta fokus på det serien handlar om, att underhålla. Syftet med en sorglig serie kan ju vara att beröra, och syftet med en serie jag gör på uppdrag kan ju vara att betala hyran.
Var hämtar du inspiration från?
Allt jag ser, allt från barndomsminnen till vad som sägs på nyheterna.
Hur kom du in i branschen?
Jag började på Serieskolan i Malmö, där träffade jag massa redaktörer och sådana som ger en jobb.
Vad tycker du är viktigast när man gör serier?
- Att man har någonting man vill berätta. Och att man inte tänker för mycket att man vill göra precis som någon annan, utan att istället tänka efter vad man själv har lust att berätta om.
Om du skulle ge en frukt till någon, vem skulle du ge den till och varför?
Hehe. Jag skulle vilja ge en avokado till Carin Holmberg. Avokado för att det är min bästa frukt och Carin för att hon skriver så bra böcker.
Hur tycker du kampen för jämställdhet ska se ut?
Jag vill att kampen för jämställdhet, eller kampen mot patriarkatet och för kvinnlig frigörelse, ska vara radikal och kritisera båda patriarkatet och kapitalismen (jag tror att dom är ganska tighta vänner). Jag vill också att den ska vara queer och störta sociala kön, heteronormen och tvåsamhetsnormen.
Hur viktigt tycker du det är med feminism?
Väldigt.
Är det samma villkor för manliga och kvinnliga serietecknare? Tycker du att kvinnor blir
behandlade på samma sätt?
Jag tycker inte det är riktigt samma. Manliga serietecknares serier kallas till exempel för serier, medans kvinnliga serietecknares serier ibland kallas för kvinnliga serier eller tjejserier. Det är också nästan bara män som är redaktörer och bestämmer vilka serietecknare som ska få göra böcker och publiceras i tidningar. Historiskt sätt har ju män med makt en tendens att främja andra män. Jag säger inte att alla manliga redaktörer väljer manliga serietecknare framför kvinnliga, men det finns en risk, och det är synd att det inte finns fler kvinnliga redaktörer. Men tills serievärlden blir jämställd finns ju det feministiska serietecknarkollektivet Dotterbolaget. Det är kvinnoseparatistiskt och där stöttar folk varand
ra och gör utställningar och böcker ihop istället för att konkurrera. Det är bra.
Vad är du trött på och varför?
Just nu är jag trött på Danmarks förslag om att ändra lagen så att dom ska kunna sätta fredliga demonstranter i fängelse 40 dagar under COP15. Trött och arg är jag på det idiotiska, odemokratiska förslaget.
Vilken är den bästa boken just nu?
Hmm... Frances, av Joanna Hellgren.
Vilken serietecknare tycker du är bäst? Man får svara sig själv!
Haha! Man får svara sig själv! Jag tycker det är svårt att säga vem som är bäst. Men jag gillar mina kollegor Nanna Johansson, Liv Strömquist och Sara Granér vädigt mycket. Och Coco Moodysson.
Vi gillar serien ”Objekt kan du vara själv”. Berätta lite om den! Hur kom du på idén?
Vad kul att ni gillar den! Jag kom på idén när jag ganska många gånger hade diskuterat varför det är OK för män att visa brösten, men inte för kvinnor. Ganska ofta var det nån heterokille som sa att kvinnobröstet var det mest sensuella han visste, och därför skulle kvinnor inte visa brösten offentligt. Jag tycker det argumentet är helt puckat! Man kan ju inte tvinga andra att dölja vissa kroppsdelar för att man själv tycker dom är sensuella. Det finns ju massa kroppsdelar som kan vara sensuella i sovrummet t ex men inte på stan eller på stranden. Dessutom är det upp till personen som brösten sitter på om hen vill bli objektifierad eller inte, inte upp till betraktaren. Så jag gjorde en serie om det!
Klicka på bilden för större format!



.jpg)



